FRANKIE'S GOING DOWN

jag har en skalpell i en låda i mitt förråd. Det är kaos där men jag vet exakt i vilken låda den ligger i. Inte för att jag någonsin kommer att använda den men det känns bra att veta att OM det någonsin skulle hända, så vet jag att det finns en utväg som är bara min. 

Det är bara jag som vet om den och jag har aldrig skrivit ner det innan. Jag vet inte varför jag kom och tänka på den nu. Jag kände bara att det var viktigt att tänka på. Den har legat där i 5 år tror jag, stal den en gång på sjukhuset. Fortfarande inte uppe ur sin förpackning. Ironiskt att jag inte vill att den ska bli smutsig. Om dess syfte är fullbordat spelar det ju inte så stor roll om den är smutsig eller inte liksom.

Fyfan var äckligt korkat detta låter. Jag vet om det själv. Och som sagt, jag vet att jag aldrig kommer använda den. Men den behöver ligga kvar längst ner i flyttlådan med en miljon andra värdelösa (men inte fullt så farliga) prylar.

Så. Jag ska skrive ett bloginlägg på svenska mest för att se om det går fortfarande. Jag var tillbaka i Gothenburg för ett par veckor sedan så jag kom in i att prata Svenska igen. Det var intressant xD

Anyhooooow. Jag lever fortfarande, obviously. Men ja, det har inte varit lätt ändå. Som mesta av människorna som läser dethär vet så är jag ju helt dum i huvudet. Jag är ändå stolt över att jag inte gjort något extra dumt. Inga gamla vanor som jag är tillbaka i eller något. Typ inga snedsteg. (Detdär typet irriterar mig, men inget för dumt och det var inte så illa som förförra nyår, jag är fortfarande clean och har varit det i över två år nu!)

Det jag ville skriva idag är att jag i helgen hade den bästa orgasmen på evigheter. Ja, jag hade (efter typ över ett år) sex igen. Jag är alltså helt över exet och sorgen över allt som hände förra året. Och det känns så insanely awesome så jag nästan imploderar. Det är som att jag äntligen har hittat tillbaks till livet. Jag går runt och känner mig som att jag går i high school igen. Fnittrar och är bara så sjukt glad! Jag inser att detta kan mycket väl vara min manodepressivitet som är ett arsle, men efter att ha varit deprimerad i typ ett år så skiter jag i det. Jag välkomnar pausen från helvetet om det betyder att jag kan andas igen. 

Det är bara att låta det omfamna mig, insikten över att HANS liv är över. Han är fast i ett kärlekslöst förhållande med ett barn påväg, utan att någon av dem har ett vettigt arbete och att han var tvugen att ge upp det första jobbet han faktiskt gillat, de flesta av hans vänner har insett att han är en idiot och allt detta gör att jag älskar karma. För JAG lever vidare. JAG håller på att utbilda mig till någonting jag älskar. JAG har inte grävt in mig i ett hål av lögner. JAG har fortfarande många av mina vänner kvar. JAG kan ha sex med folk utan att må dåligt över det. JAG är fortfarande stark och kan leva mitt liv och fyfan vad jag skrattar åt det. 

Så. Life is good for now. 

My heart feels like a fucking balloon. I miss the closeness of beeing with someone I love. But I cant love anymore. Just thinking about opening up to someone again makes my inside explode. 

I'm still broken. 

It's so lame to say it. I hate myselfe for thinking it. That someone broke me. I haven't thought about fucking anyone in eight months. Which is riddiculus scince it's never been that long between sex.

Honestly. Iv'e been broken before. My life's been fucked up. My dad and baby brother died in a fuckin car crash ant the love of my life OD'd. I got over it. Well. you can never get over shit like that. But I'm not angry about that anymore. But there is a line in live where shit just gets so fucked that  it's just no worth it anymore, I think I'm there. I won't be able to love anymore and what's the point? When Jase died I thought that was it. But  I found love again. Or so I tought. I'm so stupid. And I'm fucked. What's the point of living if love hates you?

I thought I could fuck a guy today, but when I got the chance Jase's image just poped up in my head saying that this isn't what I want. Which is totally fucked cause Jase is dead.

Fuck life. 

I'm broken. I try my hardest to heal but I don't think it's possible anymore. Everything is just to fuckin deep. To fucking hard. To fucking much.

The story of my life is filled with tiny happy moments that all ends in sharp edges. It all began so well, 14 years of love and happiness. My drug abuse starts with death, and it ends with death. I don't really feel that it'll give me anything to tell you what happend 8 years ago, but it certanly changed everything.

I think that because I've gone through the absolute worse thing I can think of and survived it gives me some strengt to go on living. I truly belive life is facinating but I don't know how long that's supposed to keep me going. What am I supposed to do? Whenever I start over life gives me a bitchslap that knocks me down. And I don't mean some girly little tap. I mean a stupid drunk hillbilly wifebeater slap. Over and over and over again. How am I supposed to keep going when everybody just keeps dying around me? Keeps leaving me. Keeps stabbing me in the back.

Everytime I try to feel anything I just give up. I don't want to anymore.

It's friday, I'm drunk, Dylan and Shawn is waiting for me downdstairs. I just have to get these feelings out. 

Were going to get even more drunk at the bar down the street (yeah, I know. A bar down the street is like the most awesome thing in the world). I just feel like I need to get all these feelings out before we leave. 

I just cant believe how I got in to this mess. How can a person do a thing like that? My best friend in the whole fucking world fucked the person I loved. It's just more than I can grasp. She keeps sending me texts. She never says sorry, she never even admits what she's done even though I've got proof. What kind of person does that? 

I have to get it out of my system before I get all depressed and starts nagging about it to S and D. They've heard enough about it. 

And the girl I'm in love with. It's fucking insane. Every time I see her I just want to kiss her. But right now our friendship is to fucking important. I know she's straight but she keeps sending me this hints saying she wants to try it out. She's not very experienced, she's never even kissed a girl. I know I'd probably would've had a chance if I'd tried, but I don't want to lose her at this point. She's the only person who gets me, and this whole stupid situation. 

Wwwwrrrrrrrrrrraaaaaaaaaaaaaaaaaarrrrrrrrrrrrrrrrr
rgggggggggggghhhhhhhhhhhh. It's driving me fucking insane. Why can't she just be lesbian? Or like bi? Stupid fucking world. Everything just have to be so fucking complicated. 

Shawn is telling me to get down stairs now so I guess I've got to go. 

Fucking asshole world.

What's the difference of never knowing at all?
When every step I take is always too small.
Maybe it's just something I can't admit but lately,
I feel as I don't give a shit

Det är rätt läskigt när man inser att man har stängt av känslorna. När ens värsta mardröm har gjort en så jävla fuckad i skallen att man inte ens klarar av att känna glädje längre. När man sitter där och umgås med sina vänner och skrattar med dom men på insidan känner man sig så jävla falsk som egentligen inte orkar ta itu med problemet och hanterar det genom att låtsas att allt är som det brukar vara.

Eller, rättare sagt. Det borde vara läskigt. men who cares.

Fucked up week.

Monday: landed in Sweden.

Tuesday: My cousins funeral

Wednesday: My birthday.

Thursday: Found out that my best friend in the states fucked my ex while we were together. She told me by aim.

Friday: Got wasted.

Saturday: Had a huge fight with my mom which ended in me flying back to NY.

Awesome. 

And yeah, I've fallen in love with a straight girl and i haven't been sleeping properly for about 120 hours. Funfunfun. I'm just loving life right now.

Jag håller på att DÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ av värmen här. Ok inte nu för klockan är typ 5.20 am. Men alltså dom senaste dagarna har varit helt SINNESSJUKT varma. Drog över till Manhattan för att glo på en lägenhet (för tydligen har jag bestämt mig för att det inte är roligt nog att bo i Brooklyn...) Lägenheten var fin men väntar nog lite med att köpa något. Däremot drog jag till central park efter det. Jag åt typ 5 snow cones. Nomnomnom. 

Jag är inte så mycket för värme. Kyla är min grej. Jämtlänska generna kanske? 

När det gäller exet så vet jag varken in eller ut. Jag sa att han inte skulle kontakta mig på ett tag för jag behöver vara själv och komma över oss ordentligt utan att han breaths down my neck. Men han kollade ändå läget på FB och jag typ vad skittaskigt mot honom. Fick grymt dåligt samvete efter det. 

Hur fan blev jag bitchen i det hela. Det var han som var ett arsle från början -.-'